Du kom
fastän jag inte kallade på dig.
Det är så du gör,
kommer okallad.

Fast ärligt,
jag skulle aldrig be dig
att komma.
Du skulle inte
bli insläppt.

Jag kan erkänna
att jag tycker du
är läskig
och svår att ens
försöka förstå mig på.
Jag har blivit bättre på
att undvika att analysera dig.

Du består av så många olika delar.
Det kan göra mig alldeles snurrig.

Periodvis känns du långt borta.
Då känns allt mycket lugnare
och stabilt för mig.

När du sedan plötsligt dyker upp
från ingenstans
slås allting omkull
för mig att vistas i.
Men man blir bra på det
man får träna på.

Jag säger inte att du vinner,
eller att jag vinner.
Jag säger bara
att jag tycker du är jobbig
när du är hos mig.

Mitt namn är Åsa.
Ditt är Kaos.