Jag är ett 1000 meters godståg åkande planlöst, rälslöst utan slutdestination. Jag är vinden som drar i dig på perrongen i Luleå men misslyckas få tag i dig

och swishar förbi flera hundra kilometer i timmen enda ner till Göteborg.

Jag är ensamheten, tomheten i vagnarna jag drar på, jag är ensamheten, tomheten klockan 3 på natten, när andra drömmer jämsides den person som förstår
 Jag är ensamheten, tomheten som lägger sig på rälsen, likt snöflingorna som krigar om att bli frälst men
dör så fort de vidrör marken
 Jag är ensamheten, tomheten, jag är stanken varje ångestatom utsöndrar i kroppen, i tåget, i ensamheten jag bär på.