Hur ska jag orka hur ska det gå
Att hitta en styrka som räcker för två

Ben som ej bär man till rullstol kan byta
Ord som blir fel man till annat kan knyta

Men när kroppen och själen ropar på gifter
Vad då ta sig till jag ej sett i skrifter

Att tro det går över jag nu vet är bullshit
Drogernas djävul man aldrig blir kvitt

Jag nu har förstått att min far hade tur
Som genom döden fick chansen att dra sig ur

Livet som kolli och påtvingad rening
Det är ett helvete helt utan mening

Jag detta har insett vid sidan om mor min
Som nu har fått smaka sin egen medicin

Att hjälplös bli instängd i förtvivlan så gruvlig
Jag önskar jag kände att hämnden är ljuvlig

Men även med gener inget barn borde ärva
Och uppväxt som mera liknar en härva

Man tydligen ändå kan lära sig känna
Empatisk omtanke jag måste erkänna

Många gånger jag nästan upp ger
Och tänker nu orkar jag alls inte mer

Men sedan på något underligt sätt
Mitt hjärta berättar vad som är rätt

Jag slavar för annan drog än det paret
Som satt mig till världen men ej hade svaret

På hur man på bästa sätt tar om hand
En oönskad avkomma och ror det i land

Ett tag i min ungdom jag höll på att följa
I spåren av gener jag ej kunde dölja

Det ledde mig rakt in i leken med döden
Men olika ter sig sen våra öden

Med blott ärr i kropp och i själ jag kom bort
Från detta och till en helt annan sort

Jag mötte den man som sen blev min make
Och erbjöd ett helt annat liv utan hake

Jag honom och barnen nu har att tacka
För livet jag lever och ej från vill backa

Min drog nu är curling för allt och för alla
Förutom mig själv och försöka att palla

Jag nu fått en uppgift att hjälpa min mor
Att hitta en väg ur förtvivlan så stor

Min egen förtvivlan jag lärt mig att bära
Den hårda vägen på stigar så tvära