Modstulet
slänger jag pennan
på bordet.
Jag kan inte skriva!
Då är det
dina händer
på mina axlar
som lyfter av tyngderna,
som får mig att se
ljuset i fjärran.
Händer
som får mig att gå
mot den gnistrande stjärnan
och sträcka mig upp.


*
Dikten uppläst



Att beröra

Läs -Poesi är tät-