Hon sa att hon ville hem
Du bor ju här, det här är ditt hem nu
Nej jag vill hem
Hon ska dö här om ett par veckor

Han kom ut mitt i natten
Stod i korridoren med blöja och rullator
Vad är det Harald?
Jag kan tänka mig en macka och ett glas mjölk

Vi sjöng ”vi går över daggstänkta berg fallera!”
Det var det enda sättet att få upp henne ur sängen
Jag skrattade så jag grät

Det larmade ifrån avskedsrummet
Vi hittade honom i ett dike vid parkeringen
Han sa att han kände sig levande

Hon ville ha ett par nya skor
Hon hade inga ben
Hon skrattade, hon hade glömt

Han odlade sina egna tomater, målade tavlor och sjöng visor men jag kunde ändå se sorgen i hans ögon

Hon hade kissat på sig, men det brydde hon sig inte om för jag var så söt sa hon
Hon bara svor åt smärtan och frågade hur jag hade det
sedan grät vi på toaletten tillsammans

Jag gav henne fel tablett, hon kände sig dålig
Jag sa inget, jag var stressad
Jag smörjde hennes ben, hon var tacksam, jag var stressad

Hon hade så himla ont
Hennes avföring hamnade på golvet
Det var en kvinna som förut stod på golfbanan
Nu satt hon i en duschstol

Hon var alltid tvungen att se på klockan
fråga hur mycket klockan var
annars blev hennes existens inte hanterbar,
det bara var så

Min sista dag, jag bjöd på kaka och hade köpt blommor till alla
Han ställde sig upp och började sjunga ”ja må hon leva”
Han insåg att det var fel

Hon som dog, hon fick ett lakan över sig och de anhöriga log