Soldroppar faller över våra dagar
mörkret knäpper med spröda fingerben
sakta upp sin kappa
lossar på solkragen
du själ som törstar efter skönhet
längtar himlen slår upp porten
så drömmarna möter dagen
Se hur solen stiger ur bädden
se mörkret försvinner
och kedjorna faller mot marken

Vi går på en strimma ljus
längtans dagar är nu


innan allt fanns
fanns inte heller strimman
ljuset kom
rörde sig utåt kanten

utan kanten själarnas garn

fanns inte heller
möjligheten för alla utsatta
kanten att klamra oss fast i

utan vore alltet en tom skål fylld av aska

nu är den fylld av hopp och ljus