Jag ser framtiden som om det skall va imorgon med verkligheten knacka på i går.
Jag ser skratt och tårar, svett och blod. Samtidigt som smärtan och bekymmerna är oundvikliga så är också glädjen och tillfredsställelsen de samma. Stigen som jag varandrar på börjar bli en väg men det viktiga är inte vad jag går på utan vems jag går på. Vägen börjar bli till fler och på skyltarna står det att det är mitt val men det kan inte stå mer fel än så. Ett verkligt val är när man ställs infört två val som lyder, bränna eller blomma. Jag valde inga av dessa två eftersom det aldrig var mitt val.