spåren i sanden nästan osynliga
som efter solfjät
eller virvelvindar
mörkt reser sig bergen
i sin ödsliga stillhet
ett flöjtsolo följer fotstegen
längs vägen till Golgata
stenlagd med våra tårar

ja tack en varm kofta
att trä över de isande tankarna
en varm själ
att trä över själen
ett varmt liv att trä över isen
oron du aldrig vaknar igen
om du är död
gör jag som hunden
sörjer vid graven till livets slut

aftonen då jag sitter
under lampans värmeljus

tårarna
som hagelkorn

fyller min själ