Fastän det vaga norrskenet stundom måste jagas,
och det tunna blodet i fingrarna ibland låter stelnas.

Så var det värt det.

Då lagar och normer stundom måste brytas, rakt av,
i klang med att ens passion i livet riskerar att bli berövad.

Så var det på något sätt värt det.

Trots att ens självbild plötsligt tvingas sprängas likt en bomb över Narvik,
och ett moln av osäkerhet skingrar sig över staden, var dag.

Så var det värt det.

Jag gick högre än vad jag någonsin gjort, för att kunna se över stoftet,
men ändå förlorade jag allt någonstans på vägen ner.

Men det var värt det.

Du lärde mig allt om livet,
och definitivt att jag inte vet vem jag är.

Det var värt dig.