De nitlotter jag köpte på livets nöjesfält avspeglar min jakt på bekräftelse. Gränslös var kärleken som var vi. Om jag blott ett uns ögonkast av dig få innan du svävar bort bland fladdermöss, demoner och förbjudna drömmar. Vill jag att du mig ser. Att promenera på stigar omgivna av diamant träd med iskristaller smälta till onyx. Varför inte prova äkta känslor? Men det är kanske att begära för mycket. Från den galax du kommer ifrån jag önskar dig all kärlek till ditt alter ego. De mörka krafter som slår ner med blixtnedslag din vänskap av djupaste rimfrost där växer panikångest i kluster i berguvens stadiga grepp. Att se dig med skymt av ett leende vill jag ge dig mitt hjärta vilandes på kudde av videung. Stjärnor ser oss då vi rullar ut matta av vaniljorkid'e. Och ja, jag svarar ja innan du ställt frågan. För alltid du. För alltid jag. För evigt vi. Då först då får porslinsduvan ro i själen. Tårar av dagg på min kind, du smeker bort den och jag skymtar paradiset i din blick av universum. Jag blundar, men när jag tittar upp igen är sagan redan slut och dina ögon mig ej längre ser. Krampaktigt jag kramar om det enda jag äger. En skrynklig nitlott i min hand.