känner det,
hur allting tar över, hur allt omprogrammeras på en sekund.. om ens det.
jag vet det,
krävs inte mycket, för att jag väljer det.
kan nästan beskriva det som en blixt ur en klar himmel,
jag trodde jag hade förutspått vädret men aldrig det.
tar över, är .. svårare att förklara,
kanske så att jag vill det,
bli blind och försvinna i lukten,
bli döv, för detaljerna ska synas bättre,
använda det som en drog, så att hjärnan slutar fungera.
jag, känner det,
hur allting stannar, tiden blir relativ, platsen oväsentlig.
jag bygger det, jag svävar i tanken av en verklighet utöver min.
jag, stannar upp, låter stillheten ta över, som i en dröm där själen designar en,
känner värmen, som en nattfjäril drar jag mig dit utan att tänka på konsekvenser, jag vet det.
vet, det?
något jag säger för att göra mig lugn? kan det vara att detta är något som jag inte vet någonting om?
känslor över tankar, tankar under en sekund förvandlas till en handling för en evighet,
sen står jag där med minnen.
jag ser dem, så tydligt,
som att allting tillhörde det förflutna, sekunderna de passerar,
ska jag låta dem passera?
hur kan de passera?
det är kanske det de gör, de passerar,
är något för evigt? är något sann trots sin tidsbrist?
jag trodde att jag kände.. det.. men desstu mer jag låter det sjunka in märker jag att inget är här för att stanna.
jag vet det... tror jag.
allt förändras, sekunder är något som jag låter mig förbländas, av.
i en dröm där jag aldrig vill vakna, men vaknar varje gång jag känner saknad,
saknad för en sekund, som passerade för en stund, men allting hade ju stannat?
jag börjar tveka,
säger jag detta för att skapa, kan det vara så att det är skapat?
vänder mig till den som designar,
ber om råd för jag har tröttnat att vandra, i det blinda.
Jag drog mig till värmen, för det var där jag trodde att jag skulle stanna.
konsekvensen är på väg, men för en gång skull, kan inte den få vandra?
gick jag fram eller i en cirkel,
många dörrar men inte en enda nyckel.
förstår nu att det inte värmen som kalla utan jag som sökte,
hittade en plats,
där allting hände.
jag visste det.. i det stilla, rörelsen smög sig på mig, som om den vissla,
men jag stannar i det, för jag har aldrig gillat kyla,
som jokern och batman, kom så ska du få höra,
om balansen i galenskap som jag har byggt upp för att brinna.