jag är fem år
min kompis på dagis har slutat leka med mig
jag är sju år
min fröken ber mig läsa högre
jag är nio år
mina klasskompisar fuskar för att spela ut mig ur spelet
så snabbt som möjligt
jag är tolv år
springer in fem minuter innnan skolklockan ringer
för att hinna gråta på toaletten

jag är fjorton år
en kille i klassen tittar på mig med ett stort flin
och utbrister oj, kan du verkligen prata?
jag är sexton år
min pappa suckar
jag är sjutton år
min mamma är besviken
jag är arton år
jag har inte sett solljus på flera veckor
och läkaren säger
du kanske ska ta lite mer d-vitamin?

jag är nitton år
min dejt suckar
min kollega skriker
min bästavän är borta
min familj förstår inte
jag är tjugo år
mina hjärnspöken skrattar nöjt
och berättar för mig att alla har rätt
rätt i vad dom säger, tycker, tänker och gör
jag älskar allt som får mig att glömma för stunden
allt som får mig att verka vara någon annan

jag spelar så många roller
går med på så mycket
allt för att slippa mig själv
allt för att få lite distans, få en paus
hitta en flykt

jag är tjugoett
jag är trött
trött på att lyssna på alla andra
jag är trött
trött på att vara vän med mina hjärnspöken
trött på att lyssna
på att tro på allt
jag är trött på att lyssna inåt
när jag har så mycket utanför
så många som tror på mig
tror att jag kan komma långt
och som följer mig hela vägen dit

jag är trött på att ta en avfart
varenda gång jag är rädd
trött på att svänga av istället för att fortsätta
jag är trött på att finna trygghet i det dåliga
trött på att lyssna
på rösterna som säger att jag aldrig kommer våga
aldrig kommer våga tala ut
akdrig kommer våga stå på en scen
aldrig kommer våga göra vad jag vill

jag tror på er
jag tror på rösterna
men jag orkar inte längre lyssna så noga
jag orkar inte svänga av
jag väljer att fortsätta den här gången
jag väljer en annan väg