20 mg escitalopram och 75mg quetiapin, ändå passar jag inte in i samhällets mallar. Lik förbannat fortsätter jag knapra dessa milligram med rädslan av att jag kommer kollapsa utan dem: avtändning.

Livet känns som en utdragen kaskadkräkande avtändning.

Vem är jag och vem var jag innan?
Jag vet inte och minnena är raderade och insatta i sjukhusjournaler.

Var jag inte en bricka i sociala experiment och i den komedi kallad samhället innan så är jag verkligen det nu.

Fast.