Jag möter mitt öde en vinterkväll
Vi är två lösa ändar som binder sig
Åh med tyngd över bröstet som bänkpress
Höjer jag rösten med min pennspets

En vänkrets som är i formen av pappersark
Och även om jag går med mitt vattenpass
Är allting upp åh ner och det går i sicksack
Åh de känns som att jag har hamnat i fel viktklass

Så det tippar över på min balansvåg
Tills jag sitter i hörnet i skamvrån
Åh jag vandrar över vårat minfält
För mitt vatten har inte blivit något vin än

Vill inte vara den som visar alla korten
Så jag ber om ursäkt för det jag inte gjort än
För en ny dag är den andra lik
Så jag står här och vevar tills flaggan är vit

Nattvardsvin till ett straffbart liv
Som du själv inte tagit något ansvar i
Åh jag vill härifrån till min egen zon
Men jag bryter allting i våran regelbok

Men att tro det är alltid mina val
Men jag lever ändå aldrig upp till dina ideal
Men jag har aldrig bett om hjälp
För det är inte samma sak om du inte sett de själv

Jag är ansatt till åh vara strandsatt
Åh varje nytt försök åh fly har ökat min straffsats
Har ingen nyckel till mitt handfängsel
Så jag slås gul åh blå som mitt landsmärke

Går över knivens egg som är sylvass
Åh hittar ingen lyckosten här vid min brytplats
Har lärt mig åh blunda innan glaset krossas
Åv skiljer på stålfritt åh saker som rostar