Jag somnar i dina armar
med örat mot din röst


Kärleksfulla kramar <3


*


dagen i dag har bjudit på många överraskningar. tänk ändå Åskbollen Anna-Maria sände mig ett sms. hennes man J har fått svenskt personnummer
och börjat studera på SFI nyligen, allt går bra och han gör framsteg. tänk ändå äntligen går det deras väg efter flera års idogt arbete, vi deras vänner gör höga glädjesprång!

alla som är intresserade läs


ÅSKBOLLEN


Denna text lade jag ut i samband med flyktingkatastrofen i Sverige och Europa - lägger ut den igen med anledning av alla hot och de terrorattacker som sker någonstans
katastrof - en tankeställare

2017-07-13 13:42 av the wildcat

Med hänvisning till min berättelse Åskbollen om min rumänska vän och hennes erfarenheter från hemlandet kompletterar jag Åskbollen med följande: osv....

*

annars älskade klokuggla bryr jag mig föga om vad som händer, trots alla skutt på läsarsidan.. för att rubba tilltron klippa tråden. idérikedomen är förbluffande stor, i annorlunda förpackning än tidigare (vilket jag räknade med) klick instucket mellan raderna klick metodiska störningar klick samma strävan

märkligheternas märklighet varje dag, i ryggmärgen vet jag
----tycka synd om..om vem då? de som är mest skadade är de som varit utsatta i flera år inte sant ? fast att beklaga sig är otillåtet för offren! ingen vill höra talas om skulden, absolut inte de skuldsatta :)
--- skulden har ju redan skakat av sig dropparna och räckt fram koppen till brädden med levrat blod

inget att orda om...lever livet ändå. jag är van vid stryk varje dag. jag fostrades med örfilar som barn. så jag är van vid hugg och slag, men jag reste mig och slog min fader, så han inte mördade min älskade moder
jag är van vid bröstmjölken. så käftsmällar, skitprat, manipulation är inget vi glömmer. lobotomi är det enda som gör att man glömmer

-- vet ingen går att lita på. det enda jag litar på är mina minnen våra samtal och brev. de visar på en själ som är större än vardagen. tilltron till dig älskade klokuggla!
Sorgflor kantar den svaga sången
smyger sig in genom husets sprickor----

var och levererade påsk och narcisslökar till Elsa sent i afton. Klas var också där
jag har intervjuat honom om barndomen i Hitlerjugend, ingen rolig barndom...men han visade på styrka stå emot den nedbrytande
blockpolitiken att få alla gå i samma led...han blev bestraffad och satt i cell
men behöll sin identitet sitt själv...tänk ändå han var bara 11 år, då han lämnade Tyskland..blott 4,5 år var han när Hitlerjugend hämtade honom som en A-människa en Arier
ska fundera på skrivandet

tänk ändå tusenfotingen och alla grannar är bortfraktade per lastbil
och nu ska vårlökar planteras i den frilagda jorden.


kramar <3