Går vidare
Isotalon Antti ja Rannanjärvi tappelivat keskenään” Mara tvingade mig sjunga med tvingade mig dricka litervis billigt fruktvin och när jag var mogen bröt han loss ett av de böjda benen på min antika karmstol och började slå och slå slå slå slå tills jag inte längre kände slagen
jag ror ut till det yttre havsbandet och förtöjer båten vid den kala kobben det är högsommar och helt vindstilla
jag klär av mig t-skjortan och avklippta jeans några tärnor kretsar kring något därute
solvärmen mot min nakna hud tankar minnen kommer och går
celldörrarna stängs från övre planet i gallerian hörs högljudda svordomar och tillmälen Vitun apinat perkele vitun äidinnussijat” ljuden när något hårt slår mot något mjukt pågår en stund sedan de dova dunsarna av en kropp som faller nerför den branta trappan av stål - ända till bottenplanet och allting blir den oändligt dödande tystnaden Slut
jag går ner längs den höstliga skogsstigen mot radhusen nedanom den lövskogbeklädda sluttningen några småflickor jagar den strävhåriga taxen
lanskapen förändras som de alltid gör när man går
vidare
Fri vers
(Fri form)
av
Goraxy 89 Orion
Läst 227 gånger och applåderad av 4 personer Publicerad 2018-12-06 23:37 Författaren Goraxy 89 Orion gick bort 2019. Texterna finns kvar på poeter.se som ett minnesmärke på den avlidnes och/eller de anhörigas begäran.
|
Nästa text
Föregående Goraxy 89 Orion |