Väggarna har vilda världar på spikar
ett stillebens djup är ogripbar
Lugna slätter i solnedgång
abstrakta ansikten

konstnären vet
att det kittlar
att vi anar

men

att vi aldrig kan förstå
när tavlorna blixtrar

en ensam stol i salen
som en stubbe i skogen
alla väderstreck är målade

ramarna är tallarna
sträcker sig mot taket

bysterna viskar i hörnen
- här korta klipp av livet, eller om en hel livstid
som kan ge dig en glimt av det du såg men valde att inte se

en naken kvinna av betong pekar åt väster
skepnaden visar vägen
in i nästa universum

grönt är skönt
brunt är fult
rött är sött

draperierna dras isär

ett makabert krig utspelar sig
stegrande hästar
sårade soldater

rätt in i kriget på en sekund

Det sitter kvar resten av dagen