Hänger upp noter

oreda på tidslinjen

början till slutet

sträcker sig mellan noll och

intet sjunger trådarna

i moll som i dur

sanna mina ord lögner

slingrande toner

korsar landskapet granskar

varje ord vägt på guldvåg

väger lätt som dun

nyfallen snö i mörkret

en klagande sång

från förra sommaren minns

näktergalens ensamhet

parabolerna

reflekterar ekon på

väg mot och till

ett myller av korpar går

och kraxar för sig själva

krockar tillvaron

simultant blinda öppnar

ibland ögonen

möter varandras blickar

går hand i hand tillsammans

upp på Västerbron

där sönderklippta hänglås

och höga stängsel

vittnar om att livet har

sina fram och baksidor

under dunkla valv

tänds nytt ljus sprider sitt sken

över mörkt vatten

du som lever idag minns

de som hoppade igår