Jag fortsätter att skriva meddelanden till dig..
Även fast vår konversation är över,
Men det är meddelande du aldrig kommer få läsa,
Det är meddelanden rakt från mitt hjärta,
Ord som jag vill skrika ut,
Skrika så du hör mig
och att du äntligen kan förstå,
Förstå mina känslor för dig.
Men de meddelande jag skriver,
De suddar jag ut igen,
Du får aldrig läsa mina bekännelser,
Du vet inte hur jag känner,
Jag vet inte hur du känner.

Men vi ser våra punkter som kommer upp,
När de står ” x skriver...”
Och det är då våra hjärtan stannar upp,
Våra hjärtan slår tillsammans i en symfoni,
En symfoni av en nervositet
Men när det till slut upphör,
Inget meddelande kommer,
Det är då tystnaden blir som bedövande
Det enda som är tydligt,
Är mitt ensamma hjärtslag,
Som dunkar högt i mina öron.
Tystnaden och mörkret blir allt tydligare..
vår konversation dog ut..
igen.