Disen drar in över kusten och täcker horisonten av ett grått täcke,
En gles glimt av ljus kämpar sig kvar.
Trots den dunkla humöret från ovan härdar du igenom,
I varje fall ett kortvarig ögonblick.

Vinden tilltar och biter tag i din blottade hy medan du klamrar dig kvar,
Trots det vill du inte ge upp.
Möjligheten att ta sig till toppen har sedan länge bleknat,
Men ändå försöker du bestiga den.

En blick nedåt avslöjar en följeslagare frusen av den stationära positionen,
Du får klartecknet om att det är möjligt.
Det är fullt möjligt att uthärda en stund till enbart för att ta sig upp,
För än så länge har inte nederbörden kommit.

Glädjen som besitts av att nå upp till toppen är kortvarig,
Den blottade huden är sedan länge avdomnad.
Med all makt skakar du liv i fingrarna som skyls av den vita kritan,
Som gett mentalt bistånd att nå upp till himlen.

En lättad blick faller över klippfasaden medan du blir nersänkt,
Månaders träning kulminerar i minuters utförande.
Fötterna slår i marken och i samma stund tar du ett djupt andetag,
Tiden är kommen att söka efter nästa projekt.