Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

ut genom fönstret

Kanske hon tänkte på vart hon var när hon såg
ut genom fönstret.
Plötsligt sa han, snälla du,

jag kanske aldrig får se dig igen, men jag vill
alltid veta att du visste att jag var här.

och färgen målas, torkas och spricker.
ur allt damm finns en mur som jag får göra vad jag vill med.

Allt vi gör för att få skratta istället.

Allt vi vill göra, är att låta kroppen välja vägen och
för en gångs skull hitta något som är vårt eget.

Men det är underligt hur vi alltid är så vackert oroliga.
hur de små håren på mina armar egentligen sitter
en meter djupt.
självförverkligande eller dö, där vi en dag planteras igen,
för att få gro tillsammans.




Fri vers av Strösocker
Läst 198 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2019-03-27 21:57



Bookmark and Share


    Marshimlen
Vackert!
2020-02-02
  > Nästa text
< Föregående

Strösocker
Strösocker

Senast publicerade
ut genom fönstret
* Se alla