Blommar jag?
Blommar du?
Är det grönska jag bevittnar?

Varje gång jag slutar titta, börjar en del av mig vissna.

Ibland tror jag att man måste blicka på förvirring för att uppleva ett lugn.

När jag tänker på oss, kan jag uppleva en stum känsla av hjälplöshet.

Kommer vi någonsin slå ut i blom, är det grönska jag bevittnar, eller är det något jag vill, men inte kan se, är jag ditt bekämpningsmedel?

Jag vet inte världen.

Man vill ibland, men ibland går det inte.

Hösten kom fort i år, det som en gång blommade, ska nu vissna.