Som om du aldrig log.
Trygghetssökande som nattens rovdjur.
Din inre flykt du av delfinarium din ärrade själ vit som klaraste snödroppe.
I din sömn drömmen fångar fjärilar och videung så len som sammet.
Du tröstar, men ändå inte.
Vilsen som kejsarpingvinen som glömt sig själv i sin djupaste sorg.
Tiara av tystnad.
Den älskade övergivna, önskar sig hem men förs längre bort.
De skuggor som ännu inte lämnats.
Av din frost livet i norrsken du speglar dig.
Ett sus av brus.
Någonstans.
Vi är varandras skyddshelgon. Vi är sagans skatt. Vi är som prärievargen som låter tårar av bergskristaller falla längs med kinderna.
Allt blir tyst, så tyst.
Nästan så tyst att du inte hör när mina vingar lyfter mot skyn.
Saknaden i det ägg som av kärleken ruvas.