Redan medlem?
Logga in
2017 september-oktober Oroshärdar överallt
Regnet vräker ned en älskad saknas, sörjer en evighet
tystnaden du trodde du skulle dö, tvivel stängde dig bakom tusen hus hjärtat som brinner fryser inte i snön, jag sörjer vid graven till livets slut slockna inte, ditt hjärta slår högre än klockklangen i fattiga hjärtan Dagen ligger öde men aldrig är nog
Oro rymmer fältet hösten skymmer, Orion bär svärdet vid bältet O höstnatt värm mitt blod, dränk mig i din flod förvandla mig till skymning mull och vind dränk mig dränk mig jag går i nattens flod släck mig Evighetsgrå Dina ord mina käraste de hänger som vita duvor i taket Ur fönstergluggens svarta öppna sår
väller allt vi innestängt tyst tassar minnet runt hasselsnår Violas konditori den glömda grusvägen skogen vinden, grinden vid havet Där skymtar en skugga i gläntans bleka ljus Är det du saknaden Långsamt börjar kontorsråttan slingra sig upp mot skyn
han som är ofarlig, inte våldskapabel betalar sin skatt flyter bara ibland bort i en annan tankevärld
kontrollbehov får vi, då sinnet behöver då gillar vi allting är på sin plats, såvida
det har en plats att tillhöra efter att det totala mörkret varje dag andats oss i nacken
Fri vers
(Modernistisk dikt)
av
morgonstjärna
Läst 188 gånger Publicerad 2019-07-07 15:32 
|
Nästa text
Föregående
morgonstjärna
|
