vid foten till regnbågens land

då du sträcker ut din hand

över allt som härdats av vindbarnens gråt

du får tiden att stanna

du är den ende som får mig att brinna

jag bär alltid med mig, dina tigerögon

blir milda i solen

du är den ende som får jorden att sjunga

vad jag däremot inte kan förstå alla friarbrev jag får

varför staden är så full av tragik

men du och jag känner ingen sorg nära varann

älskar dig som du är, älskade uggleben

din maria