Jag ser ut som en panda när mascaran rinner. Utsmetad korallfärgat läppstift. Förbjuden frukt lockar och jag tar några vindruvor i klase. Håll dig borta från mig du guldschakal som om natten stjäl mina drömmar, då jag tvingas vara vaken med ångesten som enda sällskap. Jag lyfter mot havsblå himmel och dyker i himmelsblå hav. Ditt känsloregister skiftande som kameleontens färger. Ökenråtta i labyrint. På morgonen din skepnad av galaxens rosor om natten du förvandlas till sfinx av facetterad ädelsten. Att lita på dig vore som att smycka onyx till redan svart diamant. Du älskar livets lyx. Själv vill jag bara vakna och bara vara. Min stackars själ, jag springer fastän blixtstilla jag står. Löften och åter löften viskar men inom mig jag känslomässigt avstängd. Som bersgetter bland klippblock vi barfota vandra. I skymundan har mitt självförtroende suddats bort. Nästintill naken på ord. Adjö, du tukan av tystnadens mörker. Vi ses igen när mörker blir till ljus. Svart möter vitt. Som den panda jag ser ut som när mascaran rinner.