Redan medlem?
Logga in
tänker dig ständigt klokuggla
följer kinden näsan med pekfingret drunknar i ditt fotografi, då ljuden utanför stiger upp mot verkligheten som bubblor mot vattenytan, brister när jag ser ditt ansiktes vemod ögats blåa hinna ett hål i en tand kunde inte göra mindre i avståndet möts vi människor vi känner oss ganska små när vi inte finns där i stunden
Fri vers
av
morgonstjärna
Läst 188 gånger Publicerad 2019-08-11 15:46
|
Nästa text
Föregående morgonstjärna
Senast publicerade
kunskaper klokuggla Den blindA Gnistervita ordkrig klagomuren äntligen kvällssol idag vet jag svaren Se alla |