Ett snabbt farväl, nu obekant. Hur kan detta vara?
Allt för mig, och mer ändå. För allt var jag nåt annat.
Något som i ord lät bra, men som var blott en spegling.
Nu idag är livet nytt, en framtid som är okänd
Ingen tanke om dess skepnad, har dragit genom hjärnan
Den fanns ju ej, jag visste helt, att det som väntade fanns där.
Så vad är nu, och hur blir sen? Det är vad som snurrar.
Letar något att nysta i, något som är glädje
Av det finns just nu intet, av det finns inget alls.
Skakig, dimmig, noll kontroll. Det är kroppens gensvar.
Den har ej begripit det, som nu kan bli till ord.
Det som ej finns, men ändå är. Där är vi ett inte.