Nu.
Nu löses dimman upp.
Jag färdas, jag flyger.
Över vatten. Törst.
Där nere, ligger havet.
Min silltruts starka vingar
vilar på vinden.
En bris av tång, en frisk doft av fisk.
Havet rullar förbi därnere, gungar.
En rörelse av tusen små fenor,
mörkblått skvalpande, solljusglimmer.
En gata av mat, av liv.
De karga kullarna, havets opportunister.
Små skrovliga stenar, för en len Gudahand.
Flyttar omkring fiskehusen litegrann, de står bättre där, nej där!
En TV står på. Tät dimma lägger sig över Norges Nordkust.

Min Gudahand löses sakta upp, så och mina fagra fågelvingar.
Mistlur dånar. Ut ur dimman tränar ett drakhuvud.
Ett långskepp.