Glasets färger,
min teveruta -
punkt vid punkt,
stämma vid stämma -
en virvlande fuga;
världen
i oupphörligt avstannande.

När jag idag
gick mellan stadens skyltfönster
var det genom en glasarkad,
där tingen vände
och vred på mig.

Sommarsolen vräker sig
över grönskan;
dess borr
har perforerat min skalle,
men inget ångar ut.