rymden till oss talar
då vi uppsöker den, hör vi dem
bruset från deras fjäderskrud
de varken mejslar himlen med sin plog
eller torkar himlens tårar
de färdas inte i första klass, ändå äger de allt
de anspråkslösa, vi ser dem men ändå inte
världen står där stand-by för alla
ändå finns så mycket mörker, många går blinda
genom dagen

lär sig aldrig ser inte blomman vid foten