ibland väcker vi oss själva
det behöver inte vara kopparslagare
men tankar som bråkar
det kan vara kroppen
"nu måste du vila"
till andetagen längs vägen
jag förstår innerligen
varför du blev över året sjuk
dessutom skulden som trampade
på det nyss läkta, sköra
återfallet värre än förut
inget förvånar längre
finns grymmare än familj
och vänner som överger ?

än ringlar den sig som en orm
vägen mellan våra liv
nu glimmar dagarna
och björkens vita bark lyser
bland bladverkets guld