Strömmen är hård, stenarna hala, träden intill, nakna och kala.

En enkel blomma vid bäckens kant, ett blickfång före fallets brant.

En känsla av viktlöshet före fallet tar slut, nedslaget blir hårt, står inte ut.

Men flyter vidare, här är älven varm, grenarna gröna, sträcker ut en arm.

En skön vildros fångar min blick, plockade den, fast jag inte fick.

Vägrar nu släppa , taggarna klöser min hand, blodet strömmar, bildar ett band.
Vill inte släppa , men strömmen är för stark, måste släppa taget om rosens bark...

Kvar finns nu bara smärtan och såren och minnena om doften och skönheten i den blomma som kom att bli mitt fördärv.