Gräshoppor och lövgrodor.
Blandar ihop fjärilar och trollsländor av is på canvastavla av snö.
Där akvarell älskar som om tiden var gårdagen försvunnen i ett självporträtt av dina egna demoner du mitt livs skådespel. Där duvornas sång och delfinernas andetag jag njuter som du aldrig anat bland havets brus då saknaden och tystnaden aldrig så nära som det vulkanutbrott som låter tårar av lava mitt hjärtas tukaner blomstra. När grått blir till gammelrosa och sedan gräddvit jag hittar lugnet i barskåpet tömd på alkohol och vi vidrör varandra som varm hjortronsylt smälter på vaniljglass och jag tar gärna om igen. Du viskar och jag njuter. På jakt efter mig själv jag finner mig i den vita liljan nyss utslagen. Lodjur av bergskristall över mig tryggt vakar. De ylande prärievargar hörs långt borta. Så långt borta att vattenfallets stjärnhimmel visar sitt norrsken endast för mig. Jag blåser ut de svarta ljusen och jag lägger mig till rätta i min lilja och låter dess blad omsluta mig som ett täcke. Godnatt till magiska dagen. Godmorgon till äventyrens natt. Bredvid drömmar. Intill min rävhona med sin tiara hon ödmjukt ler. Jag blundar och någonstans, någongång kanske kärlekens hjärtformade stig vägleder oss mot korparnas palats. Trevande efter nattboken där jag bevarar mina drömmar. Drömmar seglar över både himmel och havsrike. I min hand jag håller hjärta av rosenkvarts och äntligen lodjuret lyfter mig och mina vingslag sväva med i vindens poesi. Drömmer när jag är vaken. Vaken när jag drömmer.