Själen försöker slita sig fri från dess mörka kedjor och resa mot ljuset, ty ack då längtan efter lycka är stor.

Sköra och korta stunder av lycka översköljs av vågor med ambivalent ångest.

När själens brustna hjärta tycks se ljuset ovanför sig grips den snabbt av ångestens stora svarta hand.

En svart hand som kväver alla förhoppningar, drömmar och längtan efter något annat.

Bit för bit vitrar människan sönder inifrån.

Tindrande ögon och leende läppar släcks för att fyllas av ett totalt mörker.

Ambivalensens timme är slagen.