mörkret kan oss inte längre nå
vinter kommer alltid ändå
kung Bore öppnar med ens sin dörr
allt är liksom åren förr
han skakar ut sitt mjuka bolster
vita stjärnor till jorden dalar
och ständigt vi med varandra sam talar
behöver egentligen inte förklara
det alldeles uppenbara
du är den enda gäst
jag älskar som allra mest