Min känslighet, suckar från profilen,

Jul mellan giftiga svampar
Kvinnan liknar berättelsens hand.

Jag lutar mig med kroppen som randen i profilen.

Blir sentimental om färgen  rött på rött  

Färgen på den arga kalkonen slaktdag före dag julafton.

Vintersäsongen drar mig med tankarna till solen

Den avlägsna horisonten solar projicerar,

Detta försvinnande tsunami återspeglar ”du behärskar tårarna”

Både den växande intoleransen i sentimentalitetskulturen.

Såväl som marginaliseringen av gröna vågor som dragits inför av till kvinnliga läsare.

När det gäller jul undrar jag fortfarande vad rimpoesi ”hemma” betyder hemma hos svenskarna,

Rimmar romantiskt eller matchar innehållet i gåvan?

Men i slutändan är sentimentaliteten den ena och den andra är romantiken.

Hur vi skulle vända om på berättelser vi är på att stiga över tröskel till år 2020

Varje människa på jordensklot har en Jesus Krist öde, historien… varje kvinna har sitt eget öde.

Många vill hota sin ödes framkallandet helg och förvandlar sig till gröna taggiga mönster medan dyrkar Jesus födelse.

 Jag kommer inte längre att använda propagandistiska ord i min vita vers eller hundra ord som tillhandahåll av talkens svans.

Sentimentalismen kommer att dominera i mina framtida verser, gott slut på gamla året.