vägarna mot Grönköping om sommaren, dimman styr trafiken över slingrande sjungande asfalt, guldkornen paradoxen till europavägarnas monotona buller. stränderna överbefolkade av glass, badlakan glänsande kroppar och parasoller barn som springer zicksacksöm med skratt i ögonen och vind i håret
så plötsligt kommer lugnet från vinterkölden, det är tiden då bilar kryper som strykrädda hundar förbi handelsplatser och en bil nedsjunken som en strandad val uppsköljd på stranden, står blickstilla vid vägkanten

solen kan vara dagar med fält täckta av guldfärgad sand, men även dagar då oljan gjuter sitt glänsande band långt upp på land
det är dagar då vi kryper ihop i våra kojor höljer oss med våra skal