smyger ur mörkret fram
tiden är inne
hela naturen sjunger av längtan
hon kommer över ängarna
dansar över vattensjuka myrarna
det glimmar mellan grenarna
hon kysser ömt den döende hinden
fingrar öppnar grinden nere vid sjön
smeker de vita stammarna
andas över dropparna
kristallerna i frans och hår
över varje tuschstreckad gran och stam
solen lyfter staven, stiger upp i rymden
ett glittrande rymdepos sveper
in sig i den himmelsblå capen