Drivved av eucalyptus.
Bränner som eld intill din tystnad.
Vig som leopard, stilig som puman.
Diamanter du aldrig ägde, däremot safirer dina ögon tindrar.
De som trodde att du ägde världen, men vad vet de om mörkret välbevarat bakom ljusäkta konstverk, föreställande självporträtt med passepartout och guldram.
De vackra dragen framhävs, men vad gör det i becksvart mörker.
Silverkandelaber och svarta tända ljus. Mystiken vibrerar i luften. Du berusar mig med din ömhet, vad du ser i mig endast lodjuret vet. Bakom kuliss av de drömmar sakta rinner ut i spegelblank vattenpöl och jag ångrar inget av kameleontens väderbitna eufori sakta smeker kittlande korallrev. Bland gårdagens pilgiftsgrodor vi säger godnatt fastän häggspinnmal ännu inte vaknat har. Älskande par längs stranden och du avundsjukt tittar bort. Vilsen i dig själv men inte så pass att verkligheten blir främmande för varje sekund, minut, timme som tar farväl bortom skorpionernas hemlängtan. Stilla, så stilla. Önskar mig ingenting annat än att krypa ihop i din famn, din pärlemorskimrande famn. Och verkligheten är nu.