Frusen tussilago
Det andra andetagets skugga.
Tiara av krokus och förgätmigej.
Sagolika är månskenet i regnets akvarell.
Sekunder av förvrängd tillvaro.
Fyrklöver storsint ödmjukt vinglar.
Inspelat skratt överöser ditt gigantiska ego där gråten så farligt nära långt bort.
Leende nätter i lagunen av oss. Något nervöst sammanbiten.
Graciös ballerina lämnar fotspår av lupiner vid vägkanten.
Försilvrad längtan och krackelerat guld vi fyller våra liv med brutna löften.
Frusen tussilago den vita tigern plockar.
Förvånat genomskådande minnen av lemurer i fängslande pärlemor.
Begagnad humor ärgar.
Min duva av nyfallen snö. Dina vingar av bergskristall.
Somnar med mascaran rinnandes mot min kind.
Lodjuret inom mig tröstar med sin blick av havets djup.
Sagorna återvänder och så även jag.