plötsligt så fylld av liv
genomlyst av ljus
döpt av bergens fjärran eko
i nuet andas dagen
som en blommande ljunghed
där vi återfinner orden
och ljungens klockor ringer in
alla vilsna vägfarare
en efter en till hoppets fackeltåg
Genom slöjan mellan språk och tystnad
har dina fåglar landat
på mina utsträckta händer