En villkorslös kyla hänger i luften
Takpannor ligger utspridda i rummen; Husets rivna segel

Det är en fukt som ser dig
Vill neutralisera dig

Vita stråk från hösthimlen träffar golvet
Nästan allt är borta

Då satt man i värmen från spisen
och sydde i rivet tyg

Man borstade håret
och tänkte påmiddagsbestyr

Barn uppfann egna språk
Egna lekar som blev trista

Nu återvänder man
och pressar fukten ur dagböcker

Bläcket utrunnet
som mascaran efter grälet

Fukten har sett er
Ni är neutrala