Kärlek och hat går som en

röd tråd över duken av

Miró syns också

blå punktvisa fläckar som

gäckar betraktarögat

ser sig förvirrat

om innan han panikslagen

vänder om springer

inte obemärkt ut med

hjärtat i halsgropen och

rinnande tårar

och hulkar högljutt under

björken där gräset

otvivelaktigt är grönt

himlen blå upptäcker han

den röda tråden

löpa över asfalten

blodet pulserar

rinner från fågelungen

som inte var flygfärdig