fann ett gömställe för vårens första
rosetter små vita tusenskönor
de är en bland de andra som först
lyfter sina huvud ur mullen
de är hoppet om att ljuset återvänder
vad vore vår värld utan dessa små tecken
hoppet om en ny vår
då vintern varit lång uppskattar vi dem
oändligt mer, dessa små anspråkslösa
sprider oändlig glädje
med sina skygga ansikten
det räcker med en planta
där de trivs breder de ut sig
och bildar en matta

det är samma med människor
varje utsatt känner dubbel glädje
över varje droppe sol