Alla bär vi masker, ibland för att passa in, andra gånger därför att det förväntas av oss. Vi tar av oss våra masker när möjlighet ges och vi kan bara vara oss själva. Sen finns det vissa människor som aldrig kan ta av sig sina masker, de bara sätter på nya hela tiden. Detta är människor som är för rädda för att låta omvärlden se den smärta som finns bakom. De försöker dölja den för alla, inklusive sig själva. Mask på mask leder dem egentligen bara längre och längre ifrån deras kärna och med var mask minskar möjligheten att bli av med den smärta de försöker blunda för.
Dessa människor söker alltid nya saker, pengar, status, allt som de tror att ger dem respekt från omgivningen och därmed någon form av lycka. Var gång de träffar någon ny person med nya önskemål och förväntningar så sätter de på en ny mask. Efter ett tag så börjar smärtan märkas igen och då har det den personen haft ingen effekt längre och jakten börjar igen. Runt och runt det går tills smärtan inte går att dölja eller blunda för längre. Kvar blir en ensam människa som har haft så många masker att inte ens hon själv längre vet vem hon är.
Det går att bryta denna cykel, men det kräver vilja, engagemang och stöd.
Masken som till en början skyddade dig blev din förbannelse och kommer slutligen att döda dig, åtminstone din person.