- När vi hörde skotten packade vi två resväskor och körde från Sluj mot Tyskland.
- Vi visste att vi inte kunde stanna i Rumänien, vi bara körde.
- Vi lämnade allt.
Det var Julia som berättade.
Julia var universitetsutbildad i sitt hemland. Det hade min man talat om för mig.
- Vi var egentligen ungrare, berättade hon vidare.
Vi satt i deras fina uterum med glastak, med villaträdgården utanför, i en stad i södra Sverige och åt grillspett.
Det var en perfekt sommardag, solsken och fågelkvitter

- Vår bil var gammal och i mycket dåligt skick, vi lämnade den vid gränsen, fotsatte Julia.
Vår familj var bjudna till dem på grund av att min man och hon hade avslutat en ingengörsutbildning.
De hade gjort examensarbetet tillsammans.
Nu firade vi!
Jag kände mig lite obekväm, jag kände inte den här familjen.
De här människorna var så framåtsträvande och målmedvetna.
Min man hade berättat för mig att den unga familjen flytt i samband med att Seacescu mördades.

Vi satt där och firade deras examen.

- Vi har inget kvar från tiden i Rumänien, inte ett enda fotografi, inte en enda minnesak.
Det är nog det vi saknar mest.
Att inte ha en enda bild sparad från livet där.

Barnen sprang omkring.
En pojke och en flicka.
Pojken hade fötts i Rumänien och hade varit med när de flydde. Flickan var född här.
Jag minns inte barnens namn, men det var namn som klingade svenskhet.
Mannen var chef på ett företag här i Sverige.
Nu pratade vi mycket om hur möjligheterna såg ut för min man och Julia att få jobb. Förutsättningarna hade ändrats under den treåriga utbildningens gång.
- Jag är beredd att jobba gratis en tid, sa Julia. För att få arbetslivserfarenhet.
Paret var i 40-årsåldern och hade på kort tid byggt upp ett nytt liv i Sverige.
Jag tänker ofta på dessa människor när jag läser och hör allt ont och allt hat som skrivs och sägs om människor på flykt.
Vad är det för ondska i världen som gör att människor måste lämna allt och fly för sina liv?
Vad är det för ondska som gör att vi inte kan se på varandra och behandla varandra som de människor som vi är?