Vi är kontraster av oss själva. Skimrande som pärlans pärlemor.
Lämnar ödet av de innersta världar livet gett oss. Frossar i
känslokall älskvärdhet någonstans mellan ömhet och girighet. Svävar oskyldigt som vilsna trygghetssökande svanar. Konsten att åter finna tillit i berusad overklighet. Där den äkta, sanna och kärleksfulla morgonen åter vågar älska. Skönheten i ditt avslappnande lugn. Jag ser dig som du ser mig. Bort över minnen som läker. Vi tröstar oss själva hos varandra. Hjärtslag synkroniseras. Vi älskar i varandras fridfullhet. När vi återfår balansen, du ömsint kysser min själ.
Medan drömmarna strilar som ett sommarregn vi passar på att älska igen, till tonerna av våra andetag.
De kyssar du gav. Bevarade i min evighet. Där de stannar för alltid.