Är skägg sorg? Det var vad jag förknippade det med. När jag var liten. Innan jag förstod att skägget blev mode. Såg skäggiga män som sorgsna. Människor som öppet ville visa sin djupa sorg med ett kraftigt helskägg. Det fascinerade mig. Hela den grejen som liten. Tänkte att jag skulle bli en sån. En sån som bär skägg. Men mitt skägg blev inte lika coolt som de turkiska männen från vår by. Det var nog deras förhållande till skägget. Hur de valde att blotta sin sorg med den och agera ståtligare än någonsin. Nu rakar jag av det. Skägget är inte välkommet. Att fösa undan sorgen blir en annan utmaning. Det är en livsfarlig fighter. Som inte gillar att känna sig utesluten. Något man måste hålla fasta och lida ut. Överleva trots att den kväver dig och gömmer sig runt hörnet för att när som helst attackera.