Där du äger.
Vitsippor av karamelliserad livslust.
Din kärlek ärgar medans mitt hjärta absorberar minnen.
Lämnar de sekel av vördnad du plockar från näckrosens damm, bland trädens lönnfack och förälskelsen slår ut i full blom i dess trädkronor av bortglömda juveler.
Älskar kanske för mycket. Stundtals tyst. Stundtals ännu tystare. Intill min enhörnings själ hon vidrör mitt väsen av ömhet inlindad med välpolerad ametistlila drömmar. Som om vem som helst får njuta av din skönhet i välsorterat havsrike. Jag räcker dig min längtan. Du ger mig din saknad. Men inom mig vet jag att bortom drömmar av pudervita liljor jag vilar i mitt eget havsbrus. Drivveden får driva vidare. Påfågeln följer den med blicken. En blick där evigheten bor.